Historik
Missionär Hanna Larsson arbetade sexton år i Colombo och dess omnejd. 1969 blev hon pensionär men kände att hon gärna ville ge några år till åt Sri Lanka och dess folk. Året innan hade hon besökt staden Jaffna i norra delen av landet och hade aldrig kunnat släppa tanken på folket i norr. I stället för att åka hem och leva pensionärsliv, lät hon sända upp sina tillhörigheter, magasinerade dem där och åkte hem till Sverige för en tids vila. Väl tillbaka igen reste hon norrut och hyrde ett hus på Brown Road i Jaffna, där hon startade verksamheten på egen sold och med enskilda gåvor förmedlade genom Salemförsamlingen i Gårdsjö. Hon började samla flickor till syklasser och då hon vunnit deras förtroende utökades verksamheten bland barn med söndagsskola.
1972 tog Hanna hand om det första barnet, Mohan 10 år. Hon hade då blivit känd som den som hjälpte fattiga och sjuka. Mohan kom direkt från sjukhuset, där han legat och fått första hjälpen efter en olycka, där han blivit mycket svårt skadad. För att kunna göra fler nödvändiga operationer måste han få mer krafter och det var av den anledningen Hanna tog sig an honom.
Omhändertagandet av Mohan blev starten till Hanna Larssons livsverk, Elim Children´s Home.
Enligt Hanna själv hade hon aldrig tänkt starta ett barnhem men fler och fler barn kom på ett eller annat sätt i hennes vård. Denna verksamhet hade en annan effekt än att barnen fick en trygg tillvaro; arbetstillfällen för främst kvinnor skapades.
1975 understödde 16 svenska faddrar arbetet. Barnantalet var tjugofem. Huset på Brown Rd hade blivit för litet, så året därpå hyrdes huset på den intilliggande tomten. Snart byggdes där ytterligare tre hus och en liten möteslokal.
1977 öppnades ett svenskt postgirokonto och Hannas Hjälpverksamhet etablerades.
1979 inköptes tomten i Manipay. På vädjan om hjälp här i Sverige till byggnationen insamlades 100 000 SEK. Första huset med elva rum byggdes på den egna tomten. Det blev flickornas hus. Ett kök byggdes samt ett garage, där pojkarna tills vidare fick bo.
Den 28 december 1980 flyttades trettiosex barn samt personal ut till ett eget hem.
Ett föreståndarepar anställdes.
Övriga byggnader kom till genom anslag från SIDA; ett fint tvåvåningshus med matsal och övriga gemensamma utrymmen på nedre plan och på andra våningen fick pojkarna sina rum. Hus för personalen byggdes. Hela anläggningen var färdigbyggd i mars 1983.
I januari 1986 blev Anita Vörde Hannas Hjälpverksamhets representant i Sri Lanka. Hon hade tidigare arbetat sida vid sida av Hanna Larsson och var väl insatt i arbetet. Fullt inbördeskrig rasade på Jaffnahalvön under hela 80-talet. Barnhemmet byggdes med plats för nittio barn men var under denna tid överbelagt på grund av inbördeskriget som började samma år anläggningen stod färdig. 1988 bodde hundratio barn på Elim samt en personalstyrka på trettio personer. Elim blev en fridstad för många hemlösa och antalet internflyktingar uppgick tidvis till ett par hundra, företrädesvis kvinnor och barn. Under drygt ett år på 90-talet tvingades hela befolkningen på flykt så också Elim. De bodde då i läger i djungeln söder om Jaffnahalvön. Det förunderliga är att pengar som sändes från Sverige under denna tid nådde fram och kunde i huvudstaden Colombo omvandlas till mat, kläder och skor som skickades upp med hjälp av bl a Röda korset. Barnhemmet Elim blev aldrig direkt attackerat i kriget men skadades av förlupna kulor, granatsplitter och vibrationer. Under frånvaron från hemmet plundrades det dock på inventarier. Med en handlingskraftig föreståndare som ledare började en återupprustning av hemmet som fortsatte allt eftersom ekonomin så tillät.
Att ge barnen ett hem med omtanke och omvårdnad likaväl som mat, kläder och husrum har alltid varit vår strävan. Därtill är vår policy att ge varje barn en utbildning efter dess förutsättningar, vilket innebär att många ungdomar fortsätter med högre studier efter avslutad grundskola och så gott som alla barn får en utbildning som leder till en anställning eller eget företagande. Hos oss till skillnad från landet i övrigt är flickornas utbildning lika viktig som pojkarnas. De flesta av barnen går i den kommunala grundskolan men några finns också i privata skolor. Från början fanns en yrkesskola för pojkar inom Elims anläggning samt sy- och vävkurser för flickor. Numera nyttjas statliga eller kommunala yrkesskolor för en praktisk yrkesutbildning.
